mariauggla

I inlägget nedanför ser ni massa bilder, men här är även ett videoklipp ifrån gårdagen. Alexandra sure knows how to dance!

Hade det jättetrevligt på ekostigen som sagt. Fanns inga fel, förutom att min mobil gick sönder. Tack Hanna, Alexa, Jennie, Julia, Angelica, Sofia såklart, Ellen, Malin och alla andra för en jättebra kväll... så länge det varade!

Cider i mängder och vad blir det till? bearneaisesås verkar det som, haha.

Åkte till Hedåsen tillsammans med Jennie och Alexandra för att ta ett kvällsdopp. Det slutade med att vi satt på bryggan, fullt påklädda och doppade någon enstaka tå i vattnet. Det kändes som att isen precis smällt och att våren var kommen. Ett bad vore mycket oklokt så därför åkte vi istället och köpte glass. Därefter mötte vi upp Frida och vi följde med henne hem och såg på Pearl Harbor. Första gången jag såg den och vi var rätt dumma som satt på den strax efter halv elva en fredagkväll. Filmen var tre timmar lång!!! Eller som Alexa sa när hon fick höra att den var 178 minuter lång - "Jaha, då är den nästan två timmar". Haha, så söt. Nu ska jag sova men ska först tacka mina kickor för en jättetrevlig kväll, vi ses imorgon. Puss

Ska precis gå till bussen, kollade nyss på www.yr.no och tydligen så ska det se ut såhär i gävle idag...

Tur att man i alla fall sitter i en bil ungefär 70% utav tiden, stackars syrran åker ju runt på en moped.

Lite change of plans ikväll. Det var egentligen menat att jag, Sofia och Hanna skulle ut och käka på Brända Bocken i Gävle. Men eftersom Sofia har feber, ont i halsen och lite annat så blir det inget av med det. Istället blir det filmkväll tillsammans med Hanna och Ellen. Tror det blir toast också. Myspys!

Patrick gillar bea

Sofia gillar majs

...but who doesn't?

Nu har Patrick åkt så nu väntar jag och Sofia på att Alexandra, Jennie och Julia ska komma hit för att se på film och mysa!

monopol och kladdkaka tillsammans med Sofia och Patrick. Nu säger jag godnatt! Vi hörs imorgon, efter jobbet.

Har alltid sagt att jag vill vänta ett år och då möjligtvis flytta till Uppsala och studera där. Men, jag vill inte flytta om ett år, jag vill bo i Sandviken om ett år, jag vill spela i Aston om ett år, jag vill bo i samma stad som mina vänner om ett år. Kommer jag då någonsin att bli redo för att flytta till Uppsala? Nej det tror jag inte. Inte de kommande åren i alla fall. Studera till lärare i Uppsala skulle jag kunna göra direkt nu till hösten, men att bo i Uppsala nu till hösten - nej.

Gissa vad som händer imorgon? Mer förväntansfull än vad jag är just nu finns nog inte. När jag var nio-tio år såg jag den första Harry Potter filmen. Harry Potter och De Vises Sten. Under de tio år som gått har jag läst alla böcker, mer än fyra gånger var, och sett alla filmer, mer än 10 gånger var. Jag har växt upp med Harry Potter, växt upp med hans liv och hans berättelse. Samtidigt som jag åldrats så har även Harry gjort det i nästan samma takt. Berättelserna har betytt så mycket för min uppväxt. Som trollbunden av en förtrollelse har man suttit fastklistrad i varje bok, om och om igen. Förväntansfull inför varje premiär av filmerna och nu är det verkligen the end of an era. Imorgon är det premiär för den sista Harry Potter-filmen och jag är oerhört spänd, nervös men samtidigt förväntansfull. Tankar har flödat i ens huvud enda sedan del.1 kom ut på bio. Hur kommer filmatiseringen bli av slutet? Kommer det hålla upp till ens skyhöga förväntningar? Kommer den verkligen vara så fantastiskt bra som man tänkt sig? Imorgon får vi svaret. För att "ladda" upp inför denna sagolika avslutning så ska jag, tillsammans med min syster och Alexandra, se på del 1. Allt för att komma i riktigt bra stämning. Får se om Frida och Hanna kommer förbi en sväng också.

...eller ja kanske inte fullt lika dramatiskt - men nästan. Såg sammanlagt kanske 10-15 blixtar och hörde såklart en massa dunder, direkt efter. Ni vet väl vad det sägs? att man ska räkna sekundrarna mellan blixten och dundret för att kunna avgöra hur långt borta det är, är det 9 sekunder emellan så ska man tydligen dividera sekunderna med 3, och då får man ut hur många kilometer bort det är.  I Gävle var det en halv sekund mellan blixt och dunder, om ens det. Typ några hundrameter bort. Aja, nu är det över i alla fall och jag måste säga att trots att man blir lite skrajsen när det dundrar så mycket så är det ändå rätt så häftigt, tycker i alla fall jag. Det känns som att blixtar är det konstigaste som vädret kan hitta på.

Inatt stod jag, Sofia, Angelica och Sandra och jobbade på Getaway Rock Festival, från 18.00-03.00. Nu när jag jobbar på posten så går jag och lägger mig mellan tio och elva varje dag så ni kan ju bara gissa om jag var trött. Jag och Sandra skulle vakta ölen, ett jobb som innebar sittandes ner i nio timmar med den här synen framför oss (och en blick på ölen i synvinkeln). Vi såg båda scenerna och det var som att vi egentligen var på festivalen för vi gjorde i stort sett ingenting, det kom aldrig någon som ville stjäla ölen! Tyvärr så är ju inte rock riktigt min musiksmak så det var ju inte den bästa musiken som spelades. Det bästa, om jag måste välja ut något, så måste det vara The Darkness för de var de enda som lät som musik, allt annat var bara vrål och skrik typ.

Ena sekunden - glad, lycklig, förväntansfull, i nästa - rädd, chockad och ledsen

Strax efter 11.00 idag körde jag med postbilen i ett bostadsområde i södra bomhus. På väg till en brevlåda tittade jag på posten (som ligger till vänster om mig) för att se vilket hus som skulle få post därnest. Jag körde då i ungefär 15 km i timmen och utan bilbälte. En sekund senare slungas hela jag framåt och en plötslig smäll uppenbarar sig. När jag fattat vad som hänt och jag ser lyktstolpen nästan nere i grannens buskar så lägger jag i backen och därefter kommer rädslan. Inte för att jag var rädd över att något hänt mig eller att jag skadat mig, utan rädd för fordonet, rädd för stora skador. I chocktillstånd ringde jag Pär som sedan ringde chefen som tog sig ut till min bil och han ringde även till bärgningsbilen. I väntan på allt fick jag besök av två damer som sett hela olyckan, de var väldigt trevliga men alla jag träffade, damerna, grannarna och alla jag ringde sa att det var lätt hänt och att det var tur att det inte blev några personskador. Men så kunde inte jag resonera, jag kände mig skyldig och dum för att ha orsakat skador på en bil som inte var min. På en sekund ändrades allt. Jag vände huvudet från vägen i max en sekund, i en hastighet av 15 kilometer i timmen och på den korta tiden vart det en sådan smäll. Jag satt dock utan bilbälte eftersom att man blir så låst att ha det på sig som brevbärare. Jag har hela dagen haft ont i huvudet och jag fick en bula och blåmärke på knät, men annars hände inget med mig. Den fysiska skadan var inget - men den psykiska var stor. Man inser nu vad som kan hända bara på ett ögonblick och jag kände hela tiden att jag ville spola tillbaka tiden bara en minut, då jag körde och var glad, lycklig och förväntansfull, istället blev jag rädd, chockad och ledsen.

Spenderade gårdagskvällen tillsammans med Sofia, Hanna, Frida, Alexa, Jennie, Julia och Ellen. Vi såg på The Butterfly Effect, hade sett den en gång tidigasre, rätt så sjuk film - men bra. Idag är det hard work som gäller. Först Posten 10.00-14.00 och sen på Getaway Rock Festival 18.00-03.00, och inte blir det nå klirr i kassan då inte, jobbar för och med laget så har syrran, Angelica och Sandra med mig vilket förmodligen kommer bli kul. Vi hörs emellan jobben om jag hinner, nu måste jag fixa lite för om en timme går bussen mot Gävle.

Tråkig färg på himlen... och då måste man sitta i en bil hela dagen. Men jag ska inte klaga, det gick faktiskt bra idag också, kom in vid 13.00! Tack gode Gud för lite post dem här dagarna. Nu ska jag duscha och ikväll ska jag träffa tjejerna.

Brännbollen gick ju suveränt. Jörgen utnämnde två lagkaptener till två lag, nämligen Maria Ström och jag. Vi fick sedan köra den traditionella välja lirare-metoden och mitt lag blev ju suveränt bra. Tror att efter över en timmes match så stod ställningen 120-nånting för Ströms lag... och 319 för mitt lag! Kungligt bra. Stolt lagkapten, haha. Därefter blev det dusch och sedan bar det av till Castello för att äta tillsammans med hela gänget, en riktigt trevlig kväll. Dock har klockan blivit så mycket nu så att jag behöver gå och lägga mig och sova i stort sett på direkten... aja, imorgon är det ingen reklam och förmodligen filmmys med världens bästa vänner på kvällen!

Haha, får återigen säga ett stort grattis och jag hoppas du får en jättebra 18-årsdag. ♥

Olycka på träningen, råkade tydligen träffa Maria Ström i knävecket, hahha har aldrig varit med om att jag lämnat ett sådant märke på någon förut. Förlåt Maria.

+ massa buntar post. Väldigt roligt, haha nej men måndagar är inte min favoritdag på posten - på grund utav att så mycket reklam ska ut. Men aja, jag stod där tio över 2 tillbaka vid posten med en tom bil idag igen. Skön känsla! Nu måste jag göra två saker jag inte gjort på länge - Äta & Vila.

Final idag i Wimbledon och som segrare stod serben Novak Djokovic. Såg nyss finalen mellan han och Rafael Nadal och för att inte vara någon som kan så mycket om tennis så måste jag säga att det var lite tråkigt att Djokovic vann... - Nadal är ju snyggare!

Blev ritsugen idag också så då tog jag fram blyertspennorna och skissblocket och såhär gick det till...

Denna ritade jag 2009 som en hyllning av idolen 

Tycker det var gulligt, och visst har han rätt.

Mycket kärlek idag märker jag, först ett frieri och sen detta. Haha.

Såg det här klippet på Schulman Show för några veckor sedan men därefter hittade jag aldrig klippet på youtube, men det har jag gjort nu. Så här får ni se det som jag tycker måste vara det bästa frieriet någonsin.

50 buntar reklam, packat och klart i "min" postbil. Känns som att måndagen kommer att bli jobbig! Hoppas bara på lite post. Kan däremot säga att jag gör framsteg på Posten. I måndags kom jag in 16.40 och idag kom jag in 13.30 - och jag slutar 14.00. Trodde aldrig att jag skulle lyckas med det, riktigt skönt.