mariauggla

Årets sista dag, och vilket år vi haft. Nu är man väl så gott som tvungen till att skriva en årssummering. Ingen krönika, sånt höll man på med i skolan. Här blir det en hafsig blandning av allt vad det här året handlat om. Kommer nog glömma bort att ta med hälften men så kan det vara, tur man har ett helt arkiv fyllt med vad man gjort med under ett helt år. 

 

Förra året skrev jag att " hur kan man sammanfatta ett år som man inte känner, vill och tror har tagit slut?" Jag tyckte 2011 var så bra på så många sätt, det var ju ett helt annat år. Det var studenten, sista terminen i skolan, balen, gran canaria m,m. Saker, milstolpar som har lett mig till den person jag är idag. 2011 var fantastiskt bra, men nu, med facit i hand, kan jag säga att jag inte hade något att oroa mig över för 2012. Det har blivit, om möjligt, ännu bättre än vad 2011 någonsin var! Händelsemässigt såklart också men mest sett till mig själv. Känner att jag växt så mycket som människa, hittat trygghet i den jag är och den jag vill vara. Känner mig mer förväntansfull än rädd inför framtiden, mer lycklig än sorgsen över det som varit och riktigt glad över den tid jag lever nu. 

 

För att återigen blicka tillbaka i arkivet... förra året önskade jag mig två saker inför 2012. Det ena var en ny resa med mina vänner, och det andra var ett till SM-guld för Färjestad. Del två behöver vi inte nämna nu då vi vet att det kommer hända i vår istället (hihi), men del ett, såklart vi genomförde det. Och fytusan vad kul vi hade det. Gran Canaria 2011 var kul, men Magaluf 2012 var oslagbart. 7 dagar, 6 utgångar på grabbarna grus och BCM, såg Skrillex live, träffade massa snygga boys (vilket var omöjligt i GC), badade, solade, käkade, drack och bara hade det så bra man någonsin kan tänka sig. 6 vänner ute på en utav ens livs bästa resor. Går inte förklara med ord, det enda som behövs göras - är att få återuppleva det igen. 

 

Förutom den resan som tog ens breath away, så har man i år fyllt 20 och det firade ju jag och Sofia med en rätt stor fest under ett regnigt tält på ekostigen. Om jag måste peka ut en kväll på hela 2012 som var bäst, så kan jag inte svara annat än den kvällen. Tack till alla fina vänner som var där och gjorde det så fantastiskt bra. Och det leder mig in på nästa spår. Den kvällen, var samma dag som Hanna Balkefors kom hem efter ett helt år i USA. Tror jag aldrig kommer glömma det ögonblicket då hon, under presentöppningen, kliver in i vårt vardagsrum. Det var den bästa presenten man någonsin kunde önska sig. 

 

Har under det här året också hunnit med att se 3 (!!!!) stora house-/dubstep-dj's live. I Juni var det Avicii på Söderstadion, i Augusti var det Skrillex på BCM i Magaluf, i November var det underbara Swedish House Mafia på Friends Arena. Allt har varit så sjukt bra och jag längtar så till Summerburst 2013 för att fortsätta denna lista. Kärlek, lycka och glädje i sin högsta grad! 

 

Ett år är långt, men det går fort, och jag har hunnit med en massa saker som jag egentligen kan berätta hur länge som helst om, men istället för att göra det, så får ni här ett bildcollage med allt gott och blandat som man hunnit med. 

 

Efter en heldag med jobb så laddar vi om inför lagfest med bästa SAIK! 

 

 

 

...ja det är så verkligheten ser ut i år för brevbärarna. Så imorgon, kommer jag att för första gången i mitt liv jobba en lördag, känna på OB och ikväll känner jag hur en fredag känns som en torsdag. Det går bra såhär en gång på ett år, men att göra det alltid - är något jag aldrig skulle kunna göra. Älskar helgerna och att få ha dem lediga. Älskar att ha den att se fram emot och ännu bättre - veta att den är full av planer samt (ett väldigt stort samt), att man vet att det finns tid för vila. 

 

Det kommer även vi få eftersom det är jul inom tre dagar, men för nu - laddar jag upp inför en arbetsdag på en lördag! 

 

Nyss varit nere och kollat på SAIK IB Dams sista träning innan jul. Tänk vad tiden går fort och vilken höst vi har haft tillsammans. Två lag blev ett! Och det blev vi också. Utan minsta problem. Kanon laganda, superbra stämning och hur kan det bli annat med så goa tjejer i laget? Innebandy är riktigt roligt - vilket för mig in på nästa ämne (såklart) - mitt förbaskade knä. Har gått några veckor sedan jag spelade sist nu och jag hatar varje dag jag inte kan gå ordentligt, varje dag som passerar, varje tid jag förlorar. Hatar att inte kunna jobba som vanligt, inte kunna ha samma tempo i trappor som jag brukar kunna ha. Min styrka har alltid funnits där, har alltid känt att det är något jag är bra på - att dela ut post. Och sen är det ju innebandyn också. Att inte kunna få spela gör så ont och det är just därför jag inte har varit och kollat upp vad det är för fel med knät. För att jag inte vill veta svaret. Vet inte om jag klarar av det psykiskt. Mår jättebra nu och vill inte att något ska förstöra det - som det gjorde för tre - nästan fyra år sedan. Det förstörde allt. Krossade allt jag hade. Det jag älskade, det jag levde för. Det som gjorde mig så lycklig - det som var mitt liv. Vill inte, igen, känna den känslan att allt tas ifrån mig. Visst kan man komma tillbaka efter skador men det tar tid! Då var jag 16 och hade hela "innebandykarriären" framför mig, nu är jag 20 och nästan äldst i laget. Och i och med att jag förmodligen flyttar till Uppsala i höst så blir det här förmodligen min sista säsongen någonsin - vilket gör allt det här ännu värre, varför jag? Varför igen?. 

 

Så lämnar det, får frågan ofta "hur är det med knät?" - och jag flyr ifrån samtalet så fort jag kan. Vill inte prata om det, lägger det åtsidan, tar inte tag det. Vill inte ta tag i det helt enkelt, för att det kan göra så ont - inte fysiskt - men psykiskt. Är så lycklig just nu (om man bortser från att något är fel i mitt knä), låt mig bara få vara det. 

 

Det som hjälper en i ens arbete dagar som dessa är ni kunder som är glada och positiva. Att möta lite värme på turen får en att kämpa på ännu bättre, fick idag årets första julklapp. En chokladask, en sån liten gåva som gör så mycket. Fick även tre kakor utav en dam ute idag, de göder mig borta på söder. Underbart

 

Var på julgalan igår, fantastiskt bra, älskar Peter Jöback. Vilken röst den killen har. Att se Danny i bar över gjorde ju inte kvällen sämre om man säger så. Idag blir det derby för SAIK Dam och tvillingarna Uggla med utslagna knän kommer sitta, stolta och nervösa på läktaren för att heja fram vårat lag. Kom igen nu SAIK!! 

 

Helt slut hela dagarna. Jobbet denna årstid tar kål på en. Förra året var det lättare, inte lika mycket snö. I år finns det ingen hejd på det, när man tycker att det börjar se bra ut ute, skottningen är välskött på de flesta platser och speciellt före, framför och efter brevlådorna - då ska det helt plötsligt komma en dusch till. Om snön bara ligger fint och stilla så har jag inget emot den, men när det ska komma mer, och när det har kommit mer - det är då jag hatar den. Hatar att man inte kan ta sig fram som man ska, hatar att man måste kliva ur vid varenda brevlåda, hatar att folk kör i 70 på motorvägarna (och då är det goda dagar om de kör i 70). 

 

Men påpekar det som en vädjan till er för att underlätta för alla stackars brevbärare som försöker ta sig fram i denna snökaos. Skotta vid brevlådan!!! Och inte bara vid, utan före, vid och efter. Den där sista grejen är det många som råkar missa, och den grej som jag, när turen börjar lida mot sin sista halva - kan bli helt galen på. För har man klivit ur sjuhundasjuttioelva gånger - så vill man helst inte göra det sjuhundrasjuttiotolv gånger - om ni hajar vad jag menar. Det kan tyckas låta som lathet, men nej, det är ett test på ens tålamod som ibland har en tendens till att spricka lite väl tidigt. Iaf - Tack på förhand! 

 

Nu låter jag idag som världens bittraste, men det får alla snöälskande människor stå ut med - ni måste förstå verkligheten med den här vidriga vita massan som förstår vårt fina, gröna land varje vinter.

Biljetterna till Summerburst 2013 är bokat och det är Stockholm den 15-16 Juni som gäller. Sitter nu med spänd förväntan och inväntar en massa namedrop på artister som ska spela. Klart är redan världens bästa Sebastian Ingrosso, Otto Knows och Steve Aoki. Hoppas så innerligt på Calvin Harris. Det vore min högsta önskan. Älskar så många, men Avicii, Skrillex, Axwell och Steve Angello har man ju redan sett live, men skulle inte ha något emot att se dem igen (såklart). Men min absoluta favorit är ju Calvin Harris så håll tummarna å mina vägnar tack, trevlig lördag på er!