Så overkligt
Här sitter vi, bakom en datorskärm i ett Sverige med några få plusgrader och slask och modd. Där sitter dom, bakom den andra skärmen - solbrända och med världens hetta. Att få se mina tjejer igen efter 9 dagar utan dom var helt underbart. 9 dagar kan låta lite, men då ska ni veta att jag träffar mina tjejer minst två gånger i veckan, så 9 dagar utan knappt en ny bild på dem har varit så konstigt, så overkligt, så jobbigt. Jag älskar mina tjejer, saknar dom så och drömmer om den dag vi ses igen. ♥
Vi tävlar mot oss själva!
Nu när så många utav mina vänner lämnat stan så måste jag hitta en ny hobby, hehe. Nej men som ni kanske minns så låg jag i rätt bra med träningen förra våren och det här året vill jag inte vara sämre. Då, blev jag tio kilo mindre, en vikt som varken höjts eller sänkts sen dess eftersom jag sedan sommaren ungefär - tränat normalt, samtidigt som jag ätit lite vad jag vill, men ändå inte så mycket som det kunde vara för något år sedan. Så det har känts bra, att känna att man har hittat en sorts balans. Men nu när våren snart kommer igen,... och därefter sommaren, så känner jag att det är dags för hårdkörning igen. Försöker inte äta massa onyttigt, samtidigt som gymmet blir min vän flera dagar i veckan. Nyss klarat av ett gympass och därefter en löptur hem, endast 3 kilometer men väldigt skönt och lagomt såhär en måndagseftermiddag. Ville testa första löpturen utomhus det här året också och det kändes okej, lite kallt men det är väl bara att vänja sig för värmen kommer väl inte än på ett tag.
Men viktigast av allt i det här, är inte hur man ser ut, utan hur man känner sig, och jag vet hur sjukt bra jag mådde under/efter förra våren och den känslan vill jag uppnå igen... kan meddela att jag är på god väg.
Till vänster, Magaluf 2012. Till höger, Gran Canaria 2011
Till vänster, studenten 2011. Till höger, vår/sommar 2012. (studentklänningen lite för stor) :)
"Goodbyes are not forever. Goodbyes are not the end. They simply mean I'll miss you until we meet again."
Och så har man hunnit med att säga farväl till ännu en vän. Denna gång var det Angelica som valt att arbeta i Norge på obestämd tid. Känns sjukt konstigt, Angelica är en person man växt upp med, alltid haft vid ens sida och förmodligen alltid kommer att finnas där. Trots att du nu befinner dig flera mil ifrån oss nu så vet man ändå att vi kommer att hålla ihop ändå. Du är en sån person man kommer vara vän med i hela livet. Önskar dig all lycka till nu och ber dig att flyga hem så ofta som möjligt, du finns i våra hjärtan - loveyou ♥
Fantastiskt
Tollefsen skulle lista Elitseriens snyggaste, och vem väljer han till förstaplatsen? Underbart
Lycka
Åååh va underbart, vilken känsla! Sprungit en mil igen, första gången sedan knät pajade i slutet av November. Löpningen blev något jag älskade under 2012, och idag fick jag tillbaka den känslan. Längtar bara tills våren kommer så man kan skippa löpbandet och ta sig an spåret istället, men i vilket fall, vilken underbar tisdag!!!
Köpte ett par nya skor idag också,.. tror de hjälpte mig en bit på vägen också. = Motivation!
Btw, följ mina kickor på deras resa, de har startat en blogg som heter www.ohappydays.blogg.se, check it out!
"There are no good-byes, where ever you'll be, you'll be in my heart."
Så var det gjort. Sagt farväl till två personer som kommit att betyda något så enormt mycket för mig. Innan vi började gymnasiet kände jag inte er, visste inte vilka ni var och vilken påverkan på mitt liv ni sedan skulle kunna ha. Det är ingen slump att gymnasiet och åren efter blivit den bästa tiden i mitt liv. En massa faktorer, därav att få lära känna er - en väldigt stor en. Jag vet att det inte är ett farväl, vill inte ställa in mig på det i alla fall, så vi kan väl nyttja termen "vi ses snart", eller "på återseende", eller något liknande - ja i den stilen. Ett farväl blir så tungt, så jobbigt och så känslosamt - något som man inte har hunnit blivit än på grund utav att det inte känns som att det händer. Har inte förstått det, men imorgon sitter ni där, på ett plan - som leder till två andra - för att sedan, ett dygn senare landa i Thailand. Ni kommer vara där - samtidigt som mitt liv pågår som vanligt, med samma rutiner, och ni åker iväg för att kanske göra er livs resa. Jag är inte avundsjuk eftersom det inte är något jag skulle klara av, jag är glad för er skull - glad för att ni går efter era drömmar, att ni tar steget ifrån trampolinen trots att det ser högt och lite småläskigt ut. Modigt, tufft, starkt. Har inte förstått att jag ska leva mitt liv som vanligt utan er i tre - nästan fyra månader. För några år sedan hade jag sagt - "a piece of cake", för då kände jag inte er. Men när man väl smakat kakan kan man bara inte få nog. Får "abstinens" om jag inte träffar er minst en - helst två gånger i veckan, om jag inte pratat med er nästan varannan dag... om jag inte kan klara av att vara utan er en helg, hur ska jag då klara av ett kvartal? (+ lite till...)
Peyton i One Tree Hill säger alltid "People Always Leave". Och nu känns det verkligen som det här i Sandviken. En gång var vi 9, nu är vi 3 kvar av det gamla gänget "kickorna". Är det inte utomlands i flera månader så är det jobb i Norge, eller pluggande i Uppsala osv. Jättehäftigt att alla vågar satsa, vågar ge sig ut och gå efter sina drömmar. En annan är nog för feg, jag känner en enorm rädsla över att bara flytta och börja plugga i Uppsala till hösten. En ny stad, känner ingen, känner inte staden, känner mig inte trygg. Började för några dagar sedan, helt seriöst, gräma mig över att jag inte kommer hitta något gym jag gillar i Uppsala. Jag är nog en person som alltid gillar det jag har koll på, det jag vet och kan. Ibland för feg för att testa på något nytt. Därför, tycker jag det är väldigt starkt av er tjejer att göra det här, till alla er!
Men till det som är mest aktuellt, det att Frida och Alexandra reser imorgonbitti, när jag går upp för att åka till jobbet - tar de bilen ner till Arlanda. Sjukt. Kan nog inte beskriva det med ord men allt vet ni redan. Ni vet att vi kommer sakna er, ni vet att vi önskar er all lycka till och ni vet att vi älskar er. Så med de orden säger jag tack och hej, vi ses om tre och en halv månad.
"Never say good-bye because good-bye means going away, and going away means forgetting."
I chock, i tårar - en händelse att minnas
Skulle ha publicerats i fredags men något gick tok så det kommer nu...
Nu kan det inte ha undgått många öron men för er ovetande. Jag och Sofia voltade av motorvägen igår. Spårigt, oplogat och ren och skär otur. Tappade fäste på vägen och i ren panik bromsade Sofia och då drog bilen bara rätt ut mot snön. I en snövall flög vi och bilen upp i luften för att därefter volta och vi hamnade sedan upp och ner i snön.
Så mycket tankar som flög i ens huvud, men mest av allt var man orolig över Sofia och hur det gått för henne. Båda mår bra fysiskt men blev såklart skärrad och chockad. 3 ambulanser, 3 polisbilar, en brandbil och en bärgningsbil var vad som behövdes för att stänga av E16 och utreda situationen.
En dag man aldrig kommer glömma - samt en dag man inte tror har hänt. Det viktigaste är såklart att jag och Sofia kom ut därifrån i stort sett oskadda, men tråkigt att bilen måste skrotas är det ju. Nu börjar jakten efter en ny, men ett speciellt band till vår allra första bil hade vi ju. Vår pärla har gått i graven men som tur var - inte vi med den!
Always and forever
Hade ett fantastiskt nyår och en bra vecka efter det, men det är nu ångesten börjar komma. Måste komma igång med träningen, måste sluta äta godis, måste bli bättre på att ta tag i saker och mest av allt - uppskatta den sista tid jag har kvar med två utav mina allra bästa vänner.
Om lite mer än två veckor åker Alexandra och Frida bort i 3 och en halv månad. Vet inte hur jag ska klara mig utan båda dom. Jag träffar dom flera gånger i veckan, pratar med dom ännu oftare och är så glad över att jag har dom i mitt liv. Så av de dagar som finns kvar nu innan de åker så finns det bara en sak - ta tillvara på varje ögonblick och stund man får med dom. Sandviken kommer bli tomt utan er, jag kommer bli tom utan er. All kärlek till världens finaste tjejer som gör mina veckor så mycket bättre.
