Life is so much harder without you by my side..

Efter någon dag med feber är man tillbaka i träningsspåret igen och med högre motivation än vanligt. Planer inför en utomlandsresa i slutet av April gör att man vill vässa på beachkroppen så mycket som möjligt. + Att London ligger bara en månad bort och väl där vill man ju att kläderna ska passa bra. Tog mig an milen utomhus igår, första gången för i år jag sprang så långt utomhus, har ju klarat mig igenom den på löpband några gånger i år men utomhus är ju en helt annan sak. Lite stumma ben men det gick helt okej faktiskt. 
 
Annars då? Vad händer i ens liv nu när nästan alla man står närmast lämnat vår fina lilla stad? Jo igår drog vi ihop gänget och käkade på Church Street, och de som kvarstår i gänget atm är ju Hanna och Sofia - inte så många men väldigt trevligt ändå. Jag saknar Frida och Alexa som bara tusan och pratar med dom så ofta man får chansen till det. Sen ska vi inte glömma mina älskade vänner i väst. Angelica och Jennie i Norge. Så jobbigt att inte ha Angelica här hemma också, eftersom hon är en utav de personer jag känt längst, en utav de personer som ligger mig närmast och som jag kan prata med om allt. Behöver dig för en massa PW som man inte klarar av på egen hand! 
 
Så nu en vädjan till alla mina vänner som befinner sig på en annan ort än Sandviken - KOM HEM! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0