På vift
Det var en helt vanlig dag i Bomhus, solen sken och det var rätt så mycket post. Men med tanken på att det var fredag och såklart det fina vädret så kunde inte humöret vara något annat än toppen!
När jag kör i ett utav alla villaområden ringer det på min mobiltelefon. Jag, som inte känner igen numret, svarar för ovanlighetens skull. Hon som ringer låter som en jättetrevlig person och hon säger att hon är rektor på en skola och att en elev till henne hittat mitt bankomatkort på en buss. Jag blir jättechockad, hade ingen aning om att det var borta! Rektorn förklarar hur hon tänkt lämna det till polisen först men kommer sedan på att söka upp mitt namn, hon säger även att det bara fanns en Maria Uggla i Sverige - och det var jag,... så då beslöt hon sig för att ringa upp mig istället.
Tillslut kan jag ju bara tänka på en sak - hur ska jag få tillbaka kortet? Jag frågar därför rektorn vilken skola hon arbetade på,.. hon svarade, lite besvärat, att det var på en skola i bomhus. Jag blev då överlycklig, hur stor är sannolikheten att mitt kort, som tydligen kommit bort på en buss, finns hos en människa på en skola i just Bomhus? Där jag är kanske högst en gång varrannan månad. Skolan hon arbetar på heter Trädgårdsskolan, och jag som Sandvikare hade absolut ingen aning om vart den låg, men med hjälp av lite förklaring och google maps så kom jag tillslut fram till Trädgårdsskolan längst ut i Södra Bomhus. Tur i oturen skulle jag vilja säga.
Jag möter då upp rektorn, som verkligen är supertrevlig, och jag säger åt henne att tacka pojken i årskurs 5 som hade tagit hant om mitt kort. Tänka sig vilka ärliga människor det finns. Ett stort tack till er, ni gjorde min dag, det borde finnas fler som er!
Kommentarer
Trackback
