“Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moments that take our breath away”
Har, som ni märkt, tagit ett tag för mig att sätta igång och skriva just det här inlägget. Det stora inlägget som ska sammanfatta ett helt år, men hur kan man sammanfatta ett år som man inte känner, vill och tror har tagit slut?
2011 var ett år som hade mycket. Ett år fyllt av många bra stunder men som alltid... även några dåliga. Det fanns stunder det här året som varit de bästa någonsin i mitt liv. Det fanns även stunder som inte var lika bra... som kommer sitta kvar. Jag har haft ett år som varit fullproppat med roliga saker och som inspiration till det här inlägget har jag gått igenom hela mitt blogg-år och efter det så vet jag faktiskt inte vart jag ska börja. Det här hänt så mycket, så mycket bra, så jag vet inte hur allt ska få plats. Vet inte hur jag ska kunna beskriva allt med ord och vet inte hur jag ska kunna klara av att leva vidare med känslan av att ett fantastiskt år verkligen tagit slut. För så känns det för mig nu, att 2011 inte tagit slut. Jag lever vidare på den tanken att det fortfarande är 2011, att det inte skett några förändringar och att jag fortfarande håller mig fast på ett årtal. Men egentligen så är väl ett år inget mer än några nummer? -11 eller -12 i slutet av årtalet spelar väl egentligen inte så stor roll? 19 - eller 20 år spelar väl egentligen inte så stor roll så länge som jag har mina vänner och min familj i mitt liv?
2010 var ett sjukt bra år, jag kände precis likadant då som jag gör nu. Jag ville inte släppa taget av det föregående året, jag var orolig för den ovissa framtiden och jag kände mig osäker. Men nu, med facit i hand så hade jag inte mycket att oroa mig över. Balen, studenten, hösten, vintern... ja allt har gått bra. Jag är lyckligare än på länge och har mina vänner närmare än någonsin, what more can a girl ask for?
Väldigt många bilder, mycket jag vill komma ihåg, därför fick det bli såhär:
London 2 gånger om, massa fina dagar i stugan, fylla 19, fira alla mina vänners födelsedagar, balen, studentkryssningen, såg fantomen på operan i london, grillkvällar, massa innebandy, pulka i högbo, minigolf i högbo, jobb, church street 2 gånger med tjejerna, sconeskväll hos alexa, astondagen, julbord i högbo, fina stunder med underbara kusiner, påsk i hedesunda... ja året har varit fyllt av roliga saker men det fanns några saker som varit lite bättre.
- Studenten
- Färjestad tog SM-guld
När 2010 var slut så skrev jag att jag hade saknat två saker det året. Det ena var en resa tillbaka till Mexiko och det andra var ett SM-guld för Färjestad. Jag skrev även att "med lite tur kanske jag får det 2011". En resa tillbaka till Mexiko blev det inte men ett SM-guld för Färjestad blev det. En fantastisk hockeysäsong som slutade på bästa sätt... guldfirande på torget i Karlstad. Hockey har en jättestor del av mitt liv. Själva sporten är helt fantastisk men kärleken till ett lag som Färjestad är enorm. Jag mår dåligt om det går dåligt för dom (som i början av den här säsongen), jag tillbringar timmar åt att läsa och hitta allt som det står om mitt lag, jag kan grina om det går dåligt, jag kan grina om de vinner... som av lyckan av ett SM-guld. Förutom studenten så kan jag inte säga att jag någonsin varit gladare än den 14 April 2011. Det var alltid min dröm att få se Färjestad ta SM-guld igen, den 14 April blev det min verklighet. Jag grinade, skrek och skrattade av lycka och om jag bara fick en önskan om 2012 så skulle det vara att Färjestad fick ta SM-guld igen. Det är och kommer alltid att vara min dröm, ibland min verklighet och som nu.. min allra största önskan.
- Gran Canaria
Det var faktiskt en till sak, under våren, som gjorde att jag då kände mig så sjukt glad! En vecka i Gran Canaria tillsammans med mina underbara kickor. Det var inte själva resmålet i sig, det var de jag åkte med som gjorde det till ett sånt fantastiskt ögonblick. Första resan utan föräldrar och att för första gången på riktigt känna känslan av att ta ansvar var större än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Vi hade det så himla bra. Sol, värme, massa bad, massa skratt, massa god mat, några goa drinkar men framförallt - er! Resan vore ingenting utan söta Alexa som skrattar till en massa, ingenting utan goa Hanna som blev min sambo under hela veckan, ingenting utan min underbara syster som jag inte kan leva en dag utan, ingenting utan en utav mina äldsta vänner Angelica som alltid lyser upp min vardag, ingenting utan mitt fadderbarn Ellen, ingenting utan fina Frida och ingenting utan roliga och härliga Julia. Utan er hade resan inte varit så bra som den var, utan er hade inte mitt liv varit så bra som det är. Vi har så många fina minnen ifrån den resan som vi fortfarande skrattar åt, som tvåbarnsfamiljen under oss, "inte bita pappa", "I wish I was ice-cream", "Ja' kooomer ifraan Sunnsva'll"... och ja en massa mer. Gran Canaria var helt fantastiskt och som sagt, det var bara på grund utav er...
Mina förhoppningar för 2012.
Ja eftersom jag inte kan återuppleva en ny student så finns det ju bara två saker som jag har som förhoppningar. En ny resa med mina vänner och ett nytt SM-guld till Färjestad. As simlpe as that!
Tillsist vill jag avsluta det här inlägget med att tacka mina vänner, min familj, min släkt, alla i mitt innebandylag och alla andra som gjort 2011 till det bästa året någonsin... hittills. Jag vet att det känns omöjligt, men vi kan i alla fall göra vårt bästa, för att få 2012 till att nå nästan samma klass som 2011. Återigen - tack! Nu ska jag försöka att lämna 2011 bakom mig, bevara alla fina minnen, lära mig av mina misstag, och leva vidare på ett nytt år med förhoppningar om att göra allting ännu bättre, om möjligt.
Kommentarer
Trackback
