How lucky I am to have something that makes saying goodbye so hard.
Ska gå och lägga mig nu men har först sagt hejdå till mina föräldrar. Inatt, strax före tre, åker de till Arlanda och därefter Mexiko. Tisdagen den 6'e februari kommer dom hem... om 16 dagar. Helt sjukt. Det är det längsta, någonsin, som jag har varit ifrån mina föräldrar. Visst kommer det bli en enorm saknad. Det var skillnad när vi var i Gran Canaria, då var det vi som reste bort en vecka ifrån vardagen - nu är det några som tas bort ur min vardag i två veckor. Klart finns det telefonkontakt och facebook o.s.v. men det blir ändå inte samma sak. Inte samma sak att inte varje fredagkväll kunna sitta i över en timme vid middagen och prata om hur veckan har sett ut och allt annat tok som händer i vardagen. Sen är det ju de materiella sakerna... tvätta, städa, laga mat o.s.v. saker som man gör någon gång ibland måste man nu göra i stort sett dagligen. Aja, som tur var är man inte helt själv, utan har sina fina syskon hemma också.
Det här kommer som sagt bli det längsta som vi någonsin har varit ifrån varandra hittills och det kommer bli en enorm saknad. Jag älskar mina föräldrar. Älskar allt de gjort för mig genom livet, allt de lärt mig, alla gånger de trott på mig och alla de gånger de stöttat mig när annat inte funkat. Det här låter ju verkligen som ett stort farväl men två veckor är mycket för mig.
- Så till något positivt. Vi kommer få egenrätt på vår Audi A6 -11 och på vår villa i Vallhov, hur skönt blir inte det?
Tillsist vill jag önska mina föräldrar, och deras kompisar som åker med dom, en riktigt bra semester och att ni inte är alltför bruna när ni kommer hem,.. så man inte ser ut som en albino bredvid er. Puss&kram från den yngsta i familjen ♥
Kommentarer
Trackback
