mariauggla

Fredag idag. Konstigt vilken känsla fredagar avger egentligen. Från det att man går upp på morgonen så har i alla fall jag en helt annan syn på dagen. En ljusare syn. Hela jag förändras som person på fredagar. Förändras till det bättre "jag:ett". Jag tar varje problem på ett bättre sätt, jag ler och skrattar mer och jag trivs bättre med mig själv och min vardag. Stämningen på jobbet förändrades idag. Folk sjöng, pratade och skrattade mycket mer än vanligt. En väldigt trivsam miljö att arbeta i. Jag vet inte om det berodde på det faktum att det var lite post idag... eller för att det var fredag? - en kombination av de båda förmodligen. Som sagt, jag trodde att ingenting skulle kunna förstöra denna fina fredagskänsla... men det var något som nästan fick bägaren att tippa över och ändra mitt humör totalt. När jag och Sofia ska åka hem (fick sluta en timme tidigare idag på grund utav lite post... väldigt skönt) så står vår buss precis vid hållplatsen när vi är kanske 5 meter ifrån bakdelen av bussen. Man hör hur den börjar mullra och man ser dörrarna sakta stängas igen. Jag och Sofia börjar då springa för att hinna med, och vad gör bussen då? Den stannar till i kanske 0,5 sekunder, kanske bara för att retas, för att sedan köra iväg... rätt framför ögonen på oss. Jag och Sofia skrattar ändå åt saken, trots att vi blir lite irriterad på stadsbussarna i gävle eftersom det inte är första gången det händer, det här skulle heller inte vara andra gången... nej det skulle hända (nästan) igen, under samma dag. Jag och Sofia bestämmer dock för att ta och äta medan vi väntar. Vi går över gatan och väljer den här gången Max eftersom vi börjar bli lite små-stammisar på Mc Donalds i Sörby. Man vill ju inte bli för välkänd. När vi sitter där ser vi en buss passera, "fine" tänker vi, "vi tar nästa". När vi då går, i lagom tid, till busshållplatsen igen så får vi vänta i några minuter i bitande kyla. Lite smådum som man är så har man inte plockat fram vinterjackan ännu, jag tror det har något med känslan att göra, typ att "nu blir det bara kallare". Så vi står i våra skinnjackor och fryser istället. Efter några minuter kommer äntligen buss nummer "2" mot Sätra. Det som händer den här gången... det är att bussen struntar i att stanna vid busshållsplatsen. Jag lovar er, det är rätt hållplats och det syntes verkligen att vi ville på... så det var inte på något sätt vårt fel. Istället åker bussen bara förbi. Då blir humöret inombords lite värre, men man får ändå till ett leende och tänker "det är ju ändå fredag". Jag och Sofia beslutar oss tillslut för att börja gå mot Centrum. När vi gått ungefär 100 meter ser vi bussen närma sig bakom oss. Vi ser inte nästa hållplats men börjar ändå springa, för att förhoppningsvis hinna. När bussen är ikapp oss och vi ser hållplatsen 10 meter framför oss så ser vi dock att det är fel buss. Det står en "4:a" på bussen... så vi slutar springa. Busschauffören håller ändå upp dörren så vi fortsätter att gå framåt mot bussen. Den väntar på oss. Då kommer vi på att vi likagärna kan åka på den här bussen eftersom den kommer ta oss till rätt ställe. Busschauffören som var en snäll medelålderstjej med jättelånga röda naglar får ett stort och varmt tack ifrån oss då vi äntligen, 50 minuter efter att vi slutat, kan sätta oss på en buss mot Centrum. Det finns nog vissa vänliga själar inom "buss-service-yrket"... men det kryllar inte av dom. Som sagt, efteråt kan man inte annat än att skratta åt saken, vi gjorde nog det till det mesta under tiden det hände också, men bara för att det var fredag, för att man hade fredagskänslan. Fråga mig en vanlig, trött måndag så hade ni inte fått höra samma glada syn på händelserna. När vi sedan efter allt strul sitter på 41:an mot Sandviken så har vår humor nått en sjukligt låg nivå. Vi skrattar som dårar åt det faktum att Sofia trodde att den snygga storesystern i Mysteriet på Greveholm hette "Malitta". Skrattar fortfarande när jag tänker på det. Vi har nått rock-bottom inom humor, fast på ett sjukligt bra sätt.