A snowflake is one of God's most fragile creations, but look what they can do when they stick together!

Mamma som nu fått höstlov i två dagar tände nyss en brasa nere i källaren och den där mysiga doften av brasan smyger sig in i mitt stökiga rum. Det är mörkt och allt är lugnt. Har av någon anledning fått ett sug efter att lyssna på Magnus Carlsson och kommer då in på den julskiva som måste vara bland den bästa som någonsin gjorts. Magnus Carlssons "En ny Jul". Lyssnar på alla låtar, om och om igen, precis som jag gör inför, vid och efter varje jul. Rullgardinen är fortfarande nerdragen och dörren till mitt rum är stängd och det känns precis som att om jag skulle titta ut, bakom rullgardinen, så skulle det vara snö upp till fönstret. Hela trädgården full av snö. Allt skulle vara vitt och i några av grannarnas trädgårdsträd skulle det sitta belysning som lyser upp den vackra snön ännu mer. Himlen skulle vara klarblå men det skulle ändå vara väldigt kallt. Sådär så att näsan nästan fryser igen. Julen känns nära när man tänker så. Den känns inte bara nära, den känns saknad. Men när brasan slocknat nere i källaren, jag tröttnat på att höra Magnus Carlssons låtar om och om igen, och när jag väl måste gå ut ifrån mitt rum idag så kommer jag att märka att det inte finns någon snö, ingen blå himmel, inga barn som leker, ingenting. Det bästa man kan se är en massa nerfallna löv som ligger och skräpar på marken. Jag vet att jag om en månad kommer säga att jag är trött på snön, att jag hatar den, att jag hoppas att den försvinner o.s.v. men för nuet, så kan jag inte önska mig något annat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0