mariauggla

Roligt väder denna fredag - ser verkligen fram emot en lagfest med bland annat grillning ikväll, laget älskar jag men vädret hatar jag. Fick i alla fall skjuts av Frida till och från skolan, något som var riktigt skönt istället för att bli dyblöt på cykeln. Hade betygsprat på biologi breddning idag, blev ett till VG där. Något jag måste vara nöjd med då biologi inte är mitt ämne. Är, var och kommer nog alltid vara ett VG-barn som jag kallar mig själv. Får några MVG, nått G (... i fysik, suck!) men överlag så får jag oftast alltid VG. Aja, jag är nöjd med det jag gjort under de här snart 12 åren i skolan. Såklart man alltid kunnat göra bättre men hur skulle mitt sociala liv se ut då? Känner att en kombination är bäst. Nu när man har alla betygsprat med lärare och inser att man den här veckan har haft sina sista lektioner så känns det riktigt riktigt... sorgligt. Jag älskar skolan, gymnasiet, mina kurser, mina lärare, mina klasskamrater... ja allt och jag vill inte lämna det. Fanns det en chans att spola tillbaka tiden så jag får återuppleva allt igen så skulle jag ta den chansen. Visst finns det uppgångar och medgångar, både i livet och i skolan, men överlag trivs jag där jag är just nu. Jag trivs med att alltid veta vad jag ska göra om dagarna. Just nu längtar jag tills studenten, jag längtar tills jag får ta på mig min vita klänning och min studentmössa och stå och sjunga uppe på kullen i stadsparken tillsammans med min underbara klass, men det roliga tar sitt slut. För hur mycket jag än längtar efter studenten så fruktar jag dagen efter, och då pratar jag inte om rädslan över att vara för bakfull eller något liknande, nej jag pratar om rädslan över att inte veta vad man ska göra. Efter den 10 Juni känns det som att hela världen står vid ens fötter, man måste bara ta första steget ut. Vilket steg det blir, det är det som är svårt att veta.