mariauggla

När vi började i trean nu efter sommarlovet så började vi i "gänget" prata om att vi så gärna skulle vilja åka utomlands innan studenten. Åka tillsammans som en "avslutningsresa". När vi pratade om det då visste inte jag att vi skulle boka i mitten av januari, och jag visste inte att tiden skulle gå så snabbt. Nu sitter jag här, i ett varmt och soligt Sandviken, och tänker på natten som kommer. Klockan 03.00 inatt åker jag, Hanna, Sofia, Angelica, Alexandra, Julia, Ellen och Frida ifrån Sandviken och till Arlanda airport. Arlanda är en utav mina favoritplatser. På Arlanda får man så mycket känslor, längtan, saknad, hopp och lycka. På Arlanda är man spänd över vad som komma skall medan man även vet att man kommer sakna de underbara människor som finns här hemma. De andra gångerna vi åkt utomlands har vi alltid åkt med mamma, pappa och daniel. Den här gången kommer jag inte träffa dom på en vecka. En vecka ifrån sina föräldrar kanske inte låter så jobbigt för saknaden men för mig gör det det. En vecka kommer bli det längsta jag någonsin varit ifrån dem. Innan denna veckan var det 5 dagar i Hannas stuga 2008 (?) och då vet jag att saknaden var stor. Mina föräldrar och Sofia är de personer jag verkligen träffar i stort sett varje dag och som tur var har jag min syster med mig på den här resan. Who would I be without you?