Bästa tiden i mitt liv

Studenten var det absolut roligaste jag gjort. Gårdagen kunde inte gå bättre, allt var helt perfekt, tills vi kom fram till en stund då man skulle skiljas ifrån sina klasskamrater, speciellt en viss tjej ifrån Boden släppte tårarna lösa! Hela dagen, från svenska&historialärare Tobias tal till presentöppning med släkten så kände man sig hela tiden gråtfärdig, tårarna var nästan där - men ändå inte. Tillslut avslutades kvällen med ett stort tårfyllt farväl. Ett farväll till personer jag känt och gillat i 3 år. Personer man skrattat tillsammans med, personer man slitit tillsammans med och nu även gråtit tillsammans med. NV08 har förvandlats till världens bästa klass, världens bästa klass med bessemerskolans bästa elever.

Studenten kommer alltid att förbli en milstolpe i ens liv. Personligen har jag inte riktigt förstått det än. Har inte förstått att jag tagit studenten och att jag lämnat min skoltid i grundskola och gymnasieskola bakom mig. Jag har alltid fruktat den 11 Juni, dagen efter studenten. Jag har alltid trott att det kommer att vara en dag då jag kommer att vara sorgsen och känna att mitt liv är över. Jag kände inte så idag, jag känner inte så eftersom jag fortfarande inte förstått vad som verkligen har hänt, men det jag vet, det är att om jag fick en chans att spola tillbaka tiden tre år så skulle jag ha tagit den chansen direkt. Låta allt gå som det gick, för gymnasietiden var tametusanimej den bästa tiden i mitt liv!

Studenten är inte bara en tid med glädje, det är även en tid då man tar farväl. Man tar farväl av betydande personer, en betydande trygghet, en bytande tid, men framförallt en betydande känsla. En känsla som består. En känsla som för min del betyder kärlek till en underbar klass, men även kärlek till några utav de mest pedagogiska och bästa lärarna jag mött. Erik Troeng, Tobias Landström, Tomas Järlstig, Jonas Laine, Ingemar Johansson, Anna Lööf... alla är de personer som gjort min gymnasietid till en lärorik och rolig tid. Bessemerskolan, och speciellt det naturvetenskapliga programmet är en fantastisk plats. En plats där ambition möter vilja, en plats där alla, oavsett tidigare krav och meriter, har en chans att bli något och där varje elev har en chans att växa som person.

Är det nu Ugglan ska prova sina vingar? Flyga iväg och testa alla möjliga ting? Nej, just nu känner jag att jag bara vill ha mina vänner och min familj nära. Även fast jag inte förstått att studenten verkligen har skett så känner jag ändå en oro över framtiden. Jag känner inte trygghet och jag måste medge att jag är alldeles för feg för att våga testa nya saker. Därför känner jag nu att jag är så lyckligt lottad som har underbara vänner och en underbar familj som bryr sig om en och som stannar vid en oavsett vad. Jag måste också avsluta med att tacka först och främst min underbara klass som gjorde studenten till den bästa dagen i mitt liv och för att ni gjorde dessa tre år så bra, men jag vill även tacka mina föräldrar, som under denna vår (och under hela mitt liv) lagt ner pengar och kärlek i allt man haft möjlighet att uppleva, tack vare dem. Jag vill även tacka alla i min underbara släkt och alla vänner som kom på studentuppvaktandet igår, väldigt betydelsefullt! Tillsist vill jag även tacka mina bästa vänner Hanna, Angelica, Sofia, Alexandra, Julia, Jennie, Frida och Ellen för att ni är så bra som ni är.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0