mariauggla

Idag eller imorgon blir sista dagen jag kommer träffa Angelica på ett helt år. Jag tänkte gå tillbaka i arkivet här på min blogg och se vad som hände för ett årsedan, för att få lite tidsuppfattning om hur lång tid det kommer att gå innan vi ses igen. Så för ett årsedan imorgon så gifte sig Daniel och Victoria. Det första som slog mig då var: Okej, ja men det känns ju inte så superlångt bort. Sen börjar jag tänka mer på den dagen och vad vi gjorde, då vi satt i vardagsrummet och bevakade bröllopet tillsammans med min familj och farmor och farfar. När jag tänker så, känns den 19 Juni 2010 som en evighet sedan. Känslan finns kvar där, men avlägset. Det är då jag börjar bli rädd. Då jag känner att det här med Angelica känns jobbigt. Vår lilla mamma och min fina vän - återigen, vad ska vi göra utan dig?