En kväll med världens bästa anka

Eftersom jag fortfarande är sjuk och träning absolut inte finns på ens världskarta så förberedde jag mig för en lugn, dock tråkigt, ensam hemmakväll. Istället blev det film, ostkrokar och mys med Angelica. Nu är det bara ett par få dagar kvar tills hon åker till USA och blir borta i ett helt år. Hur ska jag överleva? Angelica är en person jag känt sedan jag gick i 6-års skulle jag nog chansa på. I 9 år gick vi i samma klass och i massa år har vi spelat i samma innebandyklubb. Men hon är så mycket mer än det för mig, hon är så mycket mer än en klasskompis/lagkompis. Hon är en vän för livet. Hur jag nu ska överleva ett helt år utan henne är för mig ett mysterium.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0