Värsta dagen någonsin

...ofta jag säger så, eller ofta och ofta, har många väldigt fina dagar också men ibland blir allt bara fel, som idag. Det börjar med att vi går upp 06.20 för att åka hemifrån 06.45. 06.58 står vi vid busshållsplatsen utanför Sandvik och väntar på 41:an. Minuter går och ingen buss kommer. Kommer gör istället fler folk till busshållsplatsen som även de väntar på en buss som aldrig verkar komma. Prick7-bussen verkar ha fått nå tok för den kommer inte förens 07.17 - 16 minuter försent! Det leder ju såklart också till att vi inte hinner på buss nummer 2 som går mot Posten klockan 07.45. Istället blir det 07.55 och vi kommer då cirka 7-8 minuter försent. Kul att åka hemifrån 06.45 och ändå komma försent till jobbet när man börjar 8. Fun life...

Dagen fortsätter i samma dåliga visa. Galet mycket post, jättetjock reklam och snöigt väder. När man väl får sätta sig på moppen och åka ut så går det ifrån en början väldigt slirigt. När jag delat ut till ungefär 1½ gata så fastnar moppen... rejält. Som tur var fanns det en dam som stod ute och skottade vid det tillfället som hjälpte mig att få loss moppen. Dagen fortsätter på, jag slirar runt i Sörby med min moppe och fastnar om och om igen. Tillslut kunde jag inte hålla räkningen längre... men uppskattningsvis ~ 10 gånger. Mina armar var som filmjöl efter dagens tur, jag är inte gjord för att knuffa tunga mopppar ur snö och slask en hel dag. Moppens batteri tar även slut så jag måste få en ny, moppen blir typ övertagen/"snodd" av några dryga 10-åringar och mitt svar på allt elände är bara en sak. - Snön! Utan snön hade inte bussen kommit sent, något som startade min irritation ifrån en början, utan snön hade moppen aldrig fastnat hundratjuttioelva gånger, utan snön hade inte batteriet på min moppe dött, utan snön hade jag inte kommit in ifrån turen vid 16.00, utan snön skulle jag inte behöva bli tvungen till att jobba över och utan snön hade jag inte blivit tvungen att jobba ute i mörker.

Avslutningsvis, jag hatar snö, kommer göra det så länge jag lever, eller så länge som jag orkar vara utomhus. Die snow, die!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0