mariauggla

Hej!

Anledningen till att jag inte skrivit på en halv vecka ungefär är för att jag inte riktigt mått på topp. Det enda jag tänkt på är den här förbaskade operationen som jag ska genomföra inom ett tag och att jag inte kommer kunna spela innebandy mer. Om det är nånting ni älskar väldigt mycket och sen får ni reda på att ni inte kan hålla på med det längre, hur skulle ni då känna? 
   Nu är hoppet det jag har kvar och under tiden ska jag ge allt för att bygga upp musklerna så att jag kan spela till 110 % igen. Även fast det är svårt att sitta på sidan och kolla hela tiden så måste jag vänja mig, jag har ju lixom inget annat val än att gå igenom det här. Jag får se fram emot ungefär ett halv - ett år då jag förmodligen mår toppen i kroppen och då ska jag ge allt för att spela som jag gjorde under hösten/vintern 08. Igår vann vårat Junior lag mot Alba med 3-4 vilket var riktigt skönt och vi spelade väldigt bra. 

Det värsta är att stå på sidan och veta att man inte kan göra något.