mariauggla

Har egentligen ingen rätt att klaga. Jag mår bra, psykiskt, har en fantastisk familj, underbara vänner, en fantastiskt uppväxt och en ljus framtid - men just nu är det inte kul, eftersom jag inte kan få göra det jag älskar. I lördags på matchen fick jag en smäll i mitt andra knä, inte det jag opererade för tre och ett halvt årsedan. Jag har sedan dess haltat, inte kunnat jobba och inte kunnat spela innebandy. Riktigt tråkigt. Tänker inte gå in så mycket mer på det. Tänkte alltid förut att det vore skönt att vara ledig någon dag ifrån jobbet, nu, efter att ha varit sjukskriven i tre dagar så kan jag inte säga annat än att det är värdelöst! Hatar det. Vill tillbaka, vill det nu, och jag ska göra allt i min makt för att inte låta mina knän stoppa mig igen. Motivationen - "Strength does not come from physical capacity. It comes from an indomitable will"

 

Kan väl avsluta positivt, med att säga ett stort grattis till min underbara - bästa pappa som idag fyller 43 år!