mariauggla

Hej bloggen, nu var det ett tag sedan sist... igen. Vad kass jag är ibland. Men det får ni stå ut med antar jag, för så som det ser ut verkar inte jag förändras i min aktivitet på den här sidan. 

 

Har precis startat en ny vecka efter en kanonhelg. Käk på Living Room med min fina familj i fredags, mys med mina underbara kickor i lördags - vilket senare ledde till monopolspel med lite fler vänner, och sedan avslutades helgen helt perfekt - med 3 poäng hemma mot Björklinge. Det går framåt för SAIK. Känner att innebandyn är superkul just nu och det gör mina tankar inför framtiden ännu mera osäkra. Har alltid planerat in att jag, två år efter studenten, efter två år med jobb, ska vara superladdad inför 4 år på Uppsala Universitet för att komma ett steg närmare min dröm om att bli lärare. För mig har det alltid funnits hinder - men att de hindrena löper ihop till ett = att lämna Sandviken. För att utveckla,.. min familj, hela min släkt och mina vänner finns här. Jag älskar Sandviken, har aldrig haft känslan "åh vad jag måste bort ifrån den här hålan", för mig har det mer varit en lycklig uppväxt i en liten stad - som är alldeles lagom stor för Maria. Men nu finns ett till hinder som har växt och blivit jättestort. Har alltid haft tanken att innebandyn kommer att bli svår att lämna kvar, men nu känns det inte svårt, det känns nästintill omöjligt. Jag älskar det lag jag har hamnat i, allt ifrån ledare och organisation till vårt fina nygjorda klubbmärke. SAIK IB dam må vara ett långt namn, men det går lätt att överskriva till ett annat kortare ord - lycka!