mariauggla -

It may be over, but the memories of our time, will last forever

Nu när det är Sveriges Nationaldag och man är ledig så ska jag ta tag i att berätta om Stockholm. Allt roliga, alla tusenlappar som brändes, alla fina minnen som man kommer bära med sig så länge. Vi börjar väl från början? Efter en rolig tågresa med allt ifrån kortspel, då söta Alexa efter tjugo minuters spelande uttryckte sig: "åh nu fick jag ont i huvudet av allt förlorande också", och en hel del annat, så kom vi fram till Stockholm. Där åkte vi direkt ut till Hannas syster Idas lägenhet. Väldigt fin och mysig studentlägenhet i Bergshamra, Max 10 minuter ifrån T-Centralen (med tunnelbana). Innan vi skulle dra ner på stan och käka så fixade vi oss tillsammans och tog några cider för att "get the party starting" - som man så fint kan uttrycka det.

Påväg till Vapiano, en riktigt fin, modern och lite annorlunda restaurang och bar i centrum, så ösregnade det hela vägen! Eftersom vi inte hade några paraplyn så gjorde vi allt vi kunde för att hålla håret och sminket tort. Något som lyckades helt okej, förutom att fukten ute lockade till håret igen och den där halvtimmen med plattången var förgäves.

Vapiano var kanon! Sjukt god mat, söt bartender, goda drinkar och såklart - mina fina vänner som gjorde hela dagen så bra som den var. Efter några timmar där drog vi oss mot T-Centralen igen för att ta tunnelbanan ut mot Söderstadion. Väl på T-Centralen ser vi en frisörsalong som är helt tom på kunder. Vi, (eller ska jag säga jag?) som var så less på vårt regn-vågiga hår, gick in där, tio minuter och fick det helt rakt igen! Kanonbra tyckte jag.

När vi kom till Söderstadion ville man knappt stå ute eftersom det regnade hela tiden. Men med regncapes och ett glatt humör bestämde vi oss ändå för att ta en cider medan Albin Myers spelade. Träffade där på en hel del roligt folk,.. Bland annat Marcelo Peña, - ni vet killen i Bigbrother som är sjukt snygg men även en stor idiot ibland? Aja, runt 21.00 har jag för mig, så klev Avicii på på scenen och lyckan i den stenfrusna publiken var total. I början var det helt okej, inget wow-uppträdande, men inget som man ville lämna heller. Men, efter ungefär en timme vart det bättre. Och det sista, när Avicii kliver av scenen och sedan kommer tillbaka med självaste Salem Al Fakir som gör Vocals på Silhouettes, och kör den låten - live, med fyrverkerier, ljusshower och en galen publik nedanför. Det sista var verkligen det absolut bästa. Man fick rysningar i kroppen, får det fortfarande när man tänker tillbaka på det, eller när man hör låten igen. Man drömmer sig tillbaka, till det ögonblicket då 8.000 pers blev helt galna på grund av en låt som var så sjukt bra. Man glömde bort regn, kyla, folk som knuffades och fastnade totalt in i musiken.

High on house, bestämde vi oss för att byta ut conversen mot klackskor och testa på en utekväll på Stureplan. Vi gick in, vi såg, vi gick ut. Det var Laroy för oss! Vet inte om vi ska skylla på att vi var väldigt trötta, att lokalen var väldigt liten eller på grund av att alla killar var så typiskt stereotypiskt "stureplansaktiga". Skjorta - kavaj - backslick. På varenda kille.

Trötta, men väldigt glada, drog vi oss tillbaka till Bergshamra och fick några sköna timmars sömn. Vid 08.00 skulle vi upp igen, den här gången för att göra oss redo för en shoppingdag i Stockholm. Vi möttes upp av Sofia, Angelica och Julia på stan. Lördagen var väldigt trevlig, en massa shopping, först lunch i kungshallen och därefter middag på Jensens Böfhus. Det var ett kanonbra avslut. Oxfilé, och såklart efterrätt på det, på en riktigt bra restaurang, med återigen, fina vänner.

Men avslutningen blev inte så bra som vi trodde. Eftersom allt slutade med att tåget blev en och en halv timme försenat ifrån Stockholm, och vi kom inte hem till Sandviken förens vid strax efter elva. I alla fall, så var det en riktigt bra helg och för att ni ska förstå det värdigt, så visar jag er massa bilder därifrån nu...