“In a world filled with hate, we must still dare to hope. In a world filled with anger, we must still dare to comfort. In a world filled with despair, we must still dare to dream. And in a world filled with distrust, we must still dare to believe.”

Och så var vi där igen. Tillbaka till ångesten över att man inte bloggat någonting. Och så ska det inte vara. Jag vill känna som tidigare, ett behov av att komma tillbaka hit, skriva av sig av viktiga och mindre viktigare saker som pågår i ens liv. Har ingen bättre förklaring än att jag har varit för upptagen med att leva mitt liv, istället för att skriva om det. Bloggen har hunnit fylla fyra, och jag fyller snart 20! Tiden går fort. I fyra år har ni kunnat följa mitt liv, i allt från medgångar till motgångar. For better or worse right? Låter nästan som ett giftemål. De senaste fyra åren har varit de roligaste i mitt liv, gymnasietiden och året efter. Sjukt vad mycket man förändrats under den här tiden. Rätt självklart ändå eftersom det, som sagt, ändå gått fyra år, från de att jag var 15, nästan 16 och började blogga, till att jag nu är 19, nästan 20 och fortsätter blogga!
 
Fyra fantastiska år. Vi fortsätter framåt och ser vart den här resan slutar, om den nu har ett slut? Om det skulle vara någongång så är det nu, men vi gör som Torsten Flinck och reser oss igen va? Kickstartar det femte året med bloggen! Och ska inte lova, men säger att det med all säkerhet kommer bli bättre aktivitet här. 
 
Framtiden då? Vad händer? Vad har jag inte berättat? - Jo jag fyller 20 om 9 dagar, ska ha en stor fest med över 30 pers om två veckor, ska dra till Magaluf om lite mer än en månad och ska till Friends Arena i November för att se Swedish House Mafia. Framtiden ser ljus ut, jag kom återigen in på lärarutbildningen i Uppsala men siktar på nästa  höst, fortfarande inte mogen nog att flytta, utan kör (om man har tur) ett år till på Posten Gävle Syd där jag trivs så bra just nu. 
 
Tack till er som orkat med mig de här åren, tack till de som följt mig, och såklart - ett tack till er som fortfarande gör det. Ni är bäst! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0