Hope sees the invisible, feels the intangible and achieves the impossible.

Idag är det den 22 April och jag firar därmed 3 år med mitt "nya" knä. Det vill säga med mitt nya korsband, och med halva minisken borttagen. Sjukt vad tiden gått. Jag har typ inte haft några problem över huvud taget efter operationen, rehaben var tung, men därefter har jag kunnat spela innebandy, springa i trappor, cykla, jobba, ja allt som jag kunde innan allt blev kaos. Är väldigt lycklig över det. Hör om problem som andra får i efterhand och det skulle verkligen vara det värsta som skulle kunna hända för mig, att få problem med det igen. Det var så tungt att inte kunna spela innebandy, att bara få sitta på sidan. Nu kan jag göra allt och lite till - det har tagit ett tag att komma tillbaka, att få musklerna att jobba ihop. Men nu, när det enda problemet jag kan ha med knäet är att jag kan bli stel om jag ligger med uträta ben för länge, så känns det bara som en bagatel. 3 år har det gått, hoppas att de resterande 80 (?!) går lika bra. (- Hell yeah, klart jag ska bli 100 år!)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0