One year ago...

Godmorgon. Idag var det precis ett årsedan vi åkte till Mexiko. Kan inte fatta det, känns som det var nyligen, men ändå inte. När vi åkte förra året så var det inte snö i Sverige kan jag ju bara säga, den första snön kom den dagen vi kom hem, den 12 December. Nu är det den 27 November och vi har haft snö nästan i en hel månad. Hoppas att snön försvinner tidigare i början av 2011 istället så att våren kan komma snabbare. + att det får ju bara inte vara is och grejer när vi åker på studentkryssningen i Mars.

Tillbaka till Mexiko? - Gärna för mig
Kommer jag åka tillbaka? - Det hoppas jag

Skrev det många gånger efter resan men Mexiko blev mitt favoritställe utav alla de ställen vi varit på. Det slog till och med New York och Florida. Mexiko slog allt. Den enda nackdelen som jag ser med att åka tillbaka till mitt paradis är att man nu har extremt höga förväntningar. Ribban ligger redan högst upp ifrån förra gången och det är svårt att tänka sig att något ställe någonsin ska kunna höja ribban ännu mer. Men i så fall, skulle jag inte kunna resa någon gång mer överhuvudtaget eftersom inget kan slå resan vi gjorde för precis ett årsedan. Det som gjorde det så bra förra året var allt. Allt var helt perfekt, hotellet var underbart, poolområdet - underbart, stranden - underbar, servicen - underbar, maten - underbar,... ja ni fattar. Allt var underbart! Det enda jag vill just nu det är att åka tillbaka. Jag vill stanna tiden och vara där resten av mitt liv. Jag vill inte ta studenten, jag vill inte bli klassad som "vuxen" och jag vill inte gå runt och fundera över vad jag "ska bli när jag blir stor", ni känner igen frasen va? Den frågan man fått hundratals gånger under sin uppväxt och speciellt nu, när det i stort sett bara är de sista metrarna kvar på loppet, när vi snart måste välja en väg som kommer bestämma hur vårt liv kommer se ut. Det är alldeles för mycket ansvar känner jag och jag har sagt det förr och jag tänker säga det igen, jag avundas de som har mer än ett halvår kvar i skolan. Jag skulle väldigt gärna kunna börja om där min kusin Pom är nu. 4, snart 5 år och gå på dagis låter helt perfekt för mig. Tänk om Peter Pan skulle komma och låta även mig bli förevigt ung.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0