mariauggla

Automatiskt blir man som ett barn på julafton. I alla fall så blir jag det fortfarande. Kalle Anka är fortfarande lika roligt och julklapparna självklart väldigt intressanta. Men för mig har mycket utav känslan man hade som barn försvunnit. Man är inte lika nervös längre, man kan sova kvällen innan vilket jag inte kunde som barn och för mig har nog hela uppfattningen om julen förändrats. När jag var liten var julklapparna allt, man längtade och längtade efter att få öppna paket efter paket och man blev alltid så glad och nervös på samma gång när tomten knackade på dörren. Nu är det viktigaste för mig att man får vara med familjen. Nu ska jag inte ljuga, juilklapparna är fortfarande väldigt underbara, men jag säger bara att de inte längre är allt på julen. Jag önskar att jag var tillräckligt vuxen för att säga att julmaten är det bästa, men då skulle jag ljuga. Alla säger jämt att de "äter ihjäl sig" på julen, men för mig har det alltid varit några köttbullar och några potatisar som gäller på julbordet. I år hade vår snälla mormor gjort tacopaj till mig och Sofia så att vi inte skulle svälta, så igårkväll blev till och med jag och Sofia mätta efter julbordet. Tillslut vill jag bara tacka familjen Uggla-Elg för en underbar julafton.