Äntligen...
säger bara äntligen! När det var två minuter kvar så ville jag bara skaffa en pistol och rikta den mot tinningen, var så trött på att för tredje gången (av tre gånger) få se Färjestad förlora. När det var en minut kvar sökte jag ingen pistol, jag hade funnit hopp. 3-3 inför sudden slutade 3-4 efter straffar. Äntligen fick vi något annat än en förlust med oss från Gävle och jag var så lycklig över att äntligen få se mitt lag vinna.
Det låter kanske jätte-extremt med "pistolen" men i vissa stunder blir man bara så trött på allt. Jag kände bara inte för att se Färjestad förlora igen. Matcherna har varit väldigt jobbiga i år. Tänk er mig i min situation, en person som älskar ett lag, mer än nästan något annat, får bara se laget live ungefär 3 gånger per år. När man väl får se dom så räknar man med en vinst och en förlust bara finns inte. Två gånger fick jag uppleva det som inte fick hända, en förlust. När jag åkte in ikväll så hade jag samma tanke som de andra gångerna, det här vinner Färjestad! När sen bara Brynäs gör mål hela tiden och alla (ibland) jobbiga gävlebor skriker av glädje så börjar ens eget humör att bli väldigt väldigt dåligt. Jag hade upplevt det förut och jag fick göra det igen. Tillslut blev det i alla fall en vinst och det var så oooooerhört skönt. Pusss!
Kommentarer
Trackback
