Älska sport, hata skador!

Hallåå!

Har nyss kommit hem från träning. Känns så segt att man kommer hem den här tiden och sen ska man duscha och sen ska håret torka och sen ska man borsta tänderna och sen ska man.... Ja, ni fattar! Det blir iaf väldigt sent på kvällarna och det blir ju inte bättre av att man börjar 08.05 imorgon bitti. Träningarna idag (IBG och innebandy med laget) tycker jag personligen har gått jättebra. Jag känner inte av nånting konstigt i knät, det känns helt normalt och det är verkligen super! Men sen i slutet av våran träning ramlar Emma Lingvall och vrider till knät (korsbandet, som hon opererade för ca 10 månader sedan). Jag hoppas verkligen på att det inte är korsbandet igen och att hon kan spela snart igen. Tycker så synd om henne och denna rehabperiod+väntan på operation har varit jääääkligt jobbig och tanken på att få vara med om det igen fanns inte ens i mina tankar. Usch usch usch!!!

Jag har nu två veckor kvar innan jag ska göra sluttest med mitt knä, fysiken finns nog där men mentalt sett - kan man någonsin bli som vanligt där?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0