“Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moments that take our breath away”

Årets sista dag, och vilket år vi haft. Nu är man väl så gott som tvungen till att skriva en årssummering. Ingen krönika, sånt höll man på med i skolan. Här blir det en hafsig blandning av allt vad det här året handlat om. Kommer nog glömma bort att ta med hälften men så kan det vara, tur man har ett helt arkiv fyllt med vad man gjort med under ett helt år. 
 
Förra året skrev jag att " hur kan man sammanfatta ett år som man inte känner, vill och tror har tagit slut?" Jag tyckte 2011 var så bra på så många sätt, det var ju ett helt annat år. Det var studenten, sista terminen i skolan, balen, gran canaria m,m. Saker, milstolpar som har lett mig till den person jag är idag. 2011 var fantastiskt bra, men nu, med facit i hand, kan jag säga att jag inte hade något att oroa mig över för 2012. Det har blivit, om möjligt, ännu bättre än vad 2011 någonsin var! Händelsemässigt såklart också men mest sett till mig själv. Känner att jag växt så mycket som människa, hittat trygghet i den jag är och den jag vill vara. Känner mig mer förväntansfull än rädd inför framtiden, mer lycklig än sorgsen över det som varit och riktigt glad över den tid jag lever nu. 
 
För att återigen blicka tillbaka i arkivet... förra året önskade jag mig två saker inför 2012. Det ena var en ny resa med mina vänner, och det andra var ett till SM-guld för Färjestad. Del två behöver vi inte nämna nu då vi vet att det kommer hända i vår istället (hihi), men del ett, såklart vi genomförde det. Och fytusan vad kul vi hade det. Gran Canaria 2011 var kul, men Magaluf 2012 var oslagbart. 7 dagar, 6 utgångar på grabbarna grus och BCM, såg Skrillex live, träffade massa snygga boys (vilket var omöjligt i GC), badade, solade, käkade, drack och bara hade det så bra man någonsin kan tänka sig. 6 vänner ute på en utav ens livs bästa resor. Går inte förklara med ord, det enda som behövs göras - är att få återuppleva det igen. 
 
Förutom den resan som tog ens breath away, så har man i år fyllt 20 och det firade ju jag och Sofia med en rätt stor fest under ett regnigt tält på ekostigen. Om jag måste peka ut en kväll på hela 2012 som var bäst, så kan jag inte svara annat än den kvällen. Tack till alla fina vänner som var där och gjorde det så fantastiskt bra. Och det leder mig in på nästa spår. Den kvällen, var samma dag som Hanna Balkefors kom hem efter ett helt år i USA. Tror jag aldrig kommer glömma det ögonblicket då hon, under presentöppningen, kliver in i vårt vardagsrum. Det var den bästa presenten man någonsin kunde önska sig. 
 
Har under det här året också hunnit med att se 3 (!!!!) stora house-/dubstep-dj's live. I Juni var det Avicii på Söderstadion, i Augusti var det Skrillex på BCM i Magaluf, i November var det underbara Swedish House Mafia på Friends Arena. Allt har varit så sjukt bra och jag längtar så till Summerburst 2013 för att fortsätta denna lista. Kärlek, lycka och glädje i sin högsta grad! 
 
Ett år är långt, men det går fort, och jag har hunnit med en massa saker som jag egentligen kan berätta hur länge som helst om, men istället för att göra det, så får ni här ett bildcollage med allt gott och blandat som man hunnit med. 
 
 
Men det viktigaste, som mest hände från och med nyåret förra året, till i somras, är all träning. Fått en ny passion för löpning, och gjorde i våras, gymning till en del av min vardag. Det blir skärpningen inför 2013, att börja det året lika bra som jag gjorde det 2012. Har sedan i somrats varit 12 kilo lättare än vad jag var förra sommaren, vilket känns bara sjukt. Både häftigt och konstigt, nu när man ser tillbaks på bilder så skrattar man bara för man tycker att man ser så ful ut, men då tyckte jag inte att det var nå fel, då tyckte jag att det såg normalt och bra ut. Men oj så fel jag hade, kommer aldrig bli superskinny, vilket inte heller är mitt mål, mitt mål är att vara på den punkt där jag känner mig lycklig och nöjd med mig själv. Vad andra tycker spelar ingen roll så länge inte jag trivs med mig själv. Vilket jag gör och har gjort under hela 2012. Tack för det här året, tack till mina vänner som jag älskar så otroligt mycket, tack till världens bästa innebandy lag för en helt sjukt bra gemenskap, glädje och lycka ni ger en, och tack till den fantastiska säsongen vi påbörjat. SAIK IB dam var något jag var förväntansfull över - men mest av allt nervös över. Kände inte tjejerna i f.d. Alba och visste inte alls hur det här skulle sluta. Men som jag sa, vilken gemenskap! Allt har gått så lätt i SAIK, alla tjejer är helt underbara och nu efter nyår ska jag göra allt som krävs för att återigen vara en del av er på plan. 
 
 
Till vänster, en lycklig Maria på stranden i Magaluf Augusti 2012.
Till höger, Maria på en catamaran vid Gran Canarias kust, Maj 2011. 
Som sagt, det handlar inte om att vara några kilon dit eller hit, det handlar om att vara lycklig och nöjd med den man är.
 
Ska man fortsätta sitt utlägg med att (som beutyqueens gör) tacka sina föräldrar, sin familj osv.osv.. och sedan önska sig för 2013, att det blir world peace? Jomenvisst! Vi gör väl det. 
 
Men som sagt, så vill jag mest av allt tacka mina vänner för det år som varit, och den viktigaste av dom alla - min syster. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0